Mötet hos läkaren igår gick inte som jag trodde. Jag trodde ÄNTLIGEN att det var dags för mig att få den hjälp jag behövt länge. Jag tyckte och trodde att det var min tur efter allt krångel och kastande av mig hit och dit. MEN, till min chock så har min läkare gjort ett rejält misstag från första början och jag har ramlat mellan stolarna. Efter att ha väntat på en tid därifrån ända sedan Augusti när de först tog upp mitt fall och efter några möten med denna virriga läkare så har han inte ens skrivit upp mig på väntelistan för samtal. Hur kan en läkare ha missat något sådant viktigt som även var anledningen till att en kvinna på vårdcentralen skickade mig vidare redan Augusti till dem just för dessa samtal? Jag är mållös och tom! Sjukvården har än en gång sjunkit i mina ögon. Jag känner mig åter utelämnad och ej hörd. Jag är matt och förbannad. Väntar på ett samtal därifrån nu och denna gång kommer inte jag vara trevlig. Detta handlar om mitt liv och mitt mående och att slarva med sådana här viktiga saker är under all kritik. Hörs man inte så syns man inte. Så sant men ack så förjävligt!
Imorgon drar Fastighetsrätten igång. Väldigt spännande ska det bli.
Love / E