Godkväll.
Jag har varit så sjukt trött på slutet och haft dålig aptit så jag har mest sovit om dagarna. Ganska värdelöst sätt att spendera sin dag, så jag hoppas det vänder nu snart. På måndag väntar en samtalstid. Kan inte förstå att jag har fått lov att vänta sedan April på det. Nio jäkla månader. Kan knappt förstå att jag tagit mig genom den här tiden. Ångesten, depressionen. Det har nästan tagit livet av mig. Och nu ska ni inte tro att jag bara setat på mitt arsle och väntat på en tid. Jag har fått kämpat, jag har fått hjälp av nära och kära som ringt och tjatat. Ändå har det tagit NIO MÅNADER!! Det är som ett skämt från sjukvårdens sida. Jag lider med människor som inte får den hjälp de behöver med psykiskt dåligt mående när de behöver det som mest. En brusten själ är exakt samma sak som vilken "sjukdom"/"skada" som helst. Men den syns bara inte utåt sett.
Nu blir det fortsatt filmtittande.
/ Elina