decorbyelina.blogg.se

Mötet hos läkaren igår gick inte som jag trodde. Jag trodde ÄNTLIGEN att det var dags för mig att få den hjälp jag behövt länge. Jag tyckte och trodde att det var min tur efter allt krångel och kastande av mig hit och dit. MEN, till min chock så har min läkare gjort ett rejält misstag från första början och jag har ramlat mellan stolarna. Efter att ha väntat på en tid därifrån ända sedan Augusti när de först tog upp mitt fall och efter några möten med denna virriga läkare så har han inte ens skrivit upp mig på väntelistan för samtal. Hur kan en läkare ha missat något sådant viktigt som även var anledningen till att en kvinna på vårdcentralen skickade mig vidare redan Augusti till dem just för dessa samtal? Jag är mållös och tom! Sjukvården har än en gång sjunkit i mina ögon. Jag känner mig åter utelämnad och ej hörd. Jag är matt och förbannad. Väntar på ett samtal därifrån nu och denna gång kommer inte jag vara trevlig. Detta handlar om mitt liv och mitt mående och att slarva med sådana här viktiga saker är under all kritik. Hörs man inte så syns man inte. Så sant men ack så förjävligt!

 

Imorgon drar Fastighetsrätten igång. Väldigt spännande ska det bli. 

 

 

Godkväll. 

 

Jag har varit så sjukt trött på slutet och haft dålig aptit så jag har mest sovit om dagarna. Ganska värdelöst sätt att spendera sin dag, så jag hoppas det vänder nu snart. På måndag väntar en samtalstid. Kan inte förstå att jag har fått lov att vänta sedan April på det. Nio jäkla månader. Kan knappt förstå att jag tagit mig genom den här tiden. Ångesten, depressionen. Det har nästan tagit livet av mig. Och nu ska ni inte tro att jag bara setat på mitt arsle och väntat på en tid. Jag har fått kämpat, jag har fått hjälp av nära och kära som ringt och tjatat. Ändå har det tagit NIO MÅNADER!! Det är som ett skämt från sjukvårdens sida. Jag lider med människor som inte får den hjälp de behöver med psykiskt dåligt mående när de behöver det som mest. En brusten själ är exakt samma sak som vilken "sjukdom"/"skada" som helst. Men den syns bara inte utåt sett.

 

Idag har jag längtat efter min lägenhet hemma i Dalarna. Jag har saknat mina dagar med min älskade lilla ziggefis. Jag har saknat att komma hem efter jobbet och bara göra vad jag vill. Jag har saknat att ha alltid ha pengar på kortet.. Jag har i princip saknat allt som inte är ett studentliv.

 

Imorgon har halva tiden på utbildningen gått. Jäklar vad fort det här 1.5 året har gått. Det har varit kämpigt men jag har klarat det. Nästa period kommer bestå av fastighetsrätt. Kommer bli spännande. ☺️